Krönika: Jeanette Hedman-Waara
Jag hoppas att ni alla har haft en härlig vår och fått fira midsommar i gott sällskap. Jag och min familj passar på att söka oss ut i naturen och vandrar lite. Östergötland, men inte minst Åtvidaberg har många vackra platser att besöka under denna årstid. Det krävs inte ens en bil, det är bara att packa ner dryck och mat för en dag och börja gå på Östgötaleden mot valfritt håll. För er som inte är härifrån och undrar var man kan börja, så kan jag rekommendera att promenera mot Mormorsgruvan. Man kan även gå bort mot Åtvidsnäs och vidare mot Falerum där det också är väldigt fint. Vill man hålla sig nära orten är ju ett varv runt Bysjön ett trevligt alternativ, börja vid Bysjöns badplats. Jag kan vara ute hela dagarna denna årstid, oavsett väder.
Och apropå väder, nu har vi ju trätt in i sommartiden och börjat bli bekväma med grönskan och värmen. Vinterns kalla famn är bara ett avlägset minne och vi har redan börjat röra oss med termer som ”för varmt” och ”för kallt” när det bara är 20 plusgrader. När jag börjar tvivla på sommarvärmens existens, brukar jag börja bläddra i mobilen och titta på den där dagen när det kom över en decimeter snö under natten. Sen hittar jag även bilderna från den där morgonen när man vaknade upp till -10 på en frostig termometer. Jag har även sparat bilden på när min syster skickade en bild på hennes termometer i Västerbotten, Lappland, då den visade -40 grader, samtidigt som jag satt och huttrade över våra -6 grader i Åtvidaberg. Det var riktigt snorkalla -6 grader minns jag, men jag led såklart även med min syster.
Sen skickade hon en bild på hennes frostiga ansikte när hon är på väg till ICA för att handla i -36 grader. Men det fortsätter, jag hittar fler foton. Jag hittar bilder på när jag postar en blygt grönskande trädgård i april och hennes svar är en bild med minst 2-3 decimeter snö som täcker hela hennes altan och utemöbler. Jag minns att jag skickade henne en bild på mina blomstrande fruktträd och rabatter i början på maj… och ja, du gissar rätt. Hon skickar tillbaka en bild på en stor snöhög. Allt som håller hoppet uppe är löftet om en varm sommar vid horisonten.
Då känner jag att det gör nog inte så mycket att de efterlängtade soliga, varma dagarna hastigt vänder till mörka moln på grå himmel och smattrande regn över uteplatsen där kolet ryker… som ett minne av en dröm om grillat till middag. Hur jag än vrider och vänder på det, är jag så tacksam att jag just nu är på en plats där det varken finns snö eller minusgrader, i ett land där jag har fri tillgång av oändliga mängder av naturstigar och naturområden. Det här är en fantastisk årstid att upptäcka Åtvidaberg, eller andra fina platser, oavsett väder.
En fråga bara innan jag går, när följde du en okänd stig senast?
