Nu har vi med god marginal passerat dagen som kallas quitters day, det vill säga andra fredagen i januari – dagen då ungefär 80% av alla de som gett ett nyårslöfte kastar in handduken och ger upp. Ganska drastiska siffror och man kan undra vad det här beror på? Det finns flera förklaringar så klart men egentligen jobbar vi i motvind direkt vi ger våra löften om bot och bättring, som hälsosammare mat och mer fysisk aktivitet. Vi vet att vi kommer må bra av det och ändå är det så förbaskat svårt att få till! Och när vi ger efter för frestelsen kommer det dåliga samvetet och vi skuldbelägger den katastrofala bristen på karaktär som ekar inom jaget. Vi ger upp!
Har du också ibland blivit irriterad på dig själv för att du har svårt att motstå frestelser som godis och fikabröd och att soffans mjuka famn lockar mer än en löpartur?
Är det verkligen så att både du, grannen, arbetskamraterna (samt de övriga av de 80 procenten) besitter dålig karaktär? Eller kan det finnas andra anledningar till att bullarna åts i all hast och gymkortet blev liggande i byrålådan?
Eftersom vår omvärld har förändrats väldigt mycket medan vi människor inte gjort det, lever våra inre signalsystem kvar som hos våra förfäder på savannen. Vilket i praktiken betyder: ät det som går att äta när du hittar det för att lagra upp inför dagar då det inte finns någon mat. Och: spara på energi så mycket det bara går, eftersom du inte vet när det finns tillgång till energi igen. Detta betyder när du inte jagar, bygger eller försvarar: det lugnt och umgås med flocken. Att till exempel ge sig ut och springa blir då helt otänkbart – det skulle vara som att kasta ovärderlig energi/mat rakt i sjön!
Här finns alltså en del av förklaringen. Dåtidens signalsystem funkar inte så bra i de godisfyllda hyllorna intill den långsamt ringlande kassakön i mataffären. Inte heller när vi försöker komma i gång och motionera eller gå till gymmet. Vår inbyggda kompass säger ät och vila!
Så bli mer ödmjuk mot dig själv! Inse att du kämpar mot din biologiska fallenhet där vår hjärna tolkar godisaffären som rena jackpotten, vilken behöver ätas upp direkt eftersom man aldrig vet när man har tillgång till mat igen! För att inte tala om soffan som hjälper oss att spara massor av energi för att klara av svält längre fram. Vår kontext har ändrats, men vår biologi har inte riktigt hängt med. Kanske kan medvetenheten leda till att nästa gång inte delta i quitters day. Även när lockelsen blir för stor och du trampar snett behöver inte det betyda att du ger upp. Bättre att konstatera att just den här gången tog savannensystemet över och sedan ta nya tag igen!
Ta väl hand om dig!
Text: Cecilia Kalén
