Krönika: Jag och Tarzan – En nostalgisk sommarkrönika!

Finns det något du bara måste göra varje sommar? Om du inte gör det har det aldrig varit sommar! Hur många helt nya saker vågar du dig på den här sommaren? Är det inte tryggast att köra med säkra kort? Hur ska vi mäta upplevelsen och kvalitén på den kommande sommaren om inte genom att jämföra samma upplevelse med tidigare år? Allt man gjort mer än två gånger är en tradition, sägs det. Vissa traditioner är så enkla att vi kanske mer ser dem som en vana, något vi tycker om att göra. Andra är stora och viktiga och har inget större utrymme för modernisering. Midsommar, blommor i håret, sill och färskpotatis, jordgubbar och glass. Ibland handlar det om platser som måste besökas. Varje sommar. I min uppväxt åkte vi i princip varje sommar till släkten på Kinnekulle och även till Läckö slott. Slottet hade utställningar varje år. Vissa utställningar minns man! “Gamla spetsar och bonader”. Tror att jag och brorsan hoppade spetsarna och utforskade mer fantasieggande delar av slottet. När jag flyttat hemifrån kändes det konstigt med en sommar utan de platserna.

Jag tillbringade uppväxten i ett litet torp vid kanten av en stor skog. Efter skolavslutningen gick jag barfota hela sommaren. Vi hade springtävling på grusvägen för att “härda fötterna”. Nedanför stugan fanns en liten lövskog med djungelkänsla. Jag älskade känslan att försvinna in i min egen djungel ungefär som Tarzan eller Fantomen. På söndagar åkte vi ibland till kyrkan i stan, då skulle man ha strumpor och skor, helst långbyxor. Vid mitt sängbord i torpet hade jag många Fantomen-, 91:an- och Tarzantidningar. I ett avsnitt behövde den unge Tarzan också åka till stan. Han blev tvungen att klä på sig vanliga kläder. Han tyckte att skorna klämde och kändes onödiga. Jag kunde verkligen känna igen mig i den upplevelsen! Tarzan och jag! Ska dock tilläggas att den stora uppoffringen oftast belönades med mjukglass. Det fick nog aldrig Tarzan. En vecka före skolstarten flyttade familjen hem till stan igen. Nu började acklimatiseringen från djungelgrabb till småstadspojke. En gång stoppade min bror mig på väg till skolan: Gå hem och ta på´re skorna, löd befallningen. Vad hade Tarzan gjort? Rymt från stan tillbaka till djungeln? Fast Tarzans djungel blev inte frostig och täckt av snö på vintern så en genomförd rymning hade kanske blivit kortvarig. Nu över till en annan barfotatradition.

Min mamma hade många huskurer. En av dem användes bara på sommaren. Hon kallade det att “Kneippa”, att gå barfota i daggvått gräs om kvällen före man går till sängs. Hon gick på gräsmattan runt soluret. Utomstående kunde kanske tro att det var någon slags ritual. För mor handlade det om att det var nyttigt. Detta påstods vara bra mot ledvärk. Metoden är uppkallad efter en viss Sebastian Kneipp som gett namn åt stadsdelar i såväl Norrköping som Visby. Tror dock att mammas variant var lågbudgetvarianten av de Kneippbad som förekom på dyra kurorter. Nu kanske någon blev sugen på att Kneippa i kvällsgräset utanför husvagnen eller stugan? Man kan skippa soluret, om man vill.

För mig kan en sommartradition i Gamleby handla om att kolla på löpartävlingen och tillika folkfesten “Byrundan” som i år går av stapeln fredag 5 juli. Start och mål i vackra Unos park utmed Gamlebyån. I sommar guidar jag turister och tjustbor på medeltidsvandringar för tredje året i rad, en tradition har skapats! Det finns en teoretisk möjlighet att vissa personer känner att om de inte sett mig i min Gustav Vasa-basker har det inte varit sommar! Gamleby med sin sköna omnejd är en plats där nya upptäckter görs och traditioner skapas. För en f.d. “djungelgrabb” är Gamleby den perfekta orten. Nära till skogen och det gröna samtidigt som man kan gå ner på byns gator som en vanlig man. Helt i Tarzans och Fantomens smak!

Önskar dig en skön sommar i hängmattan, på stranden, på balkongen, i båten eller i “djungeln”!

Mattias Holm