Julens tid är här. Advent är här. Låt oss samlas kring ljusen. Låt deras lågor skänka oss värme. Låt deras sken skänka oss hopp. Låt denna tid bidra till gemenskap. Låt oss känna glädjen. Låt oss ge och låt oss få. Låt oss älska och bli älskade. Låt oss bli påminda om det viktiga. Låt oss finna nycklar till dom lås vi inte lyckats öppna. Låt oss finna kraft till det vi inte orkat. Låt oss finna riktning. Vägledning. Låt oss ställa frågor och få svar. I en tid fylld av oro. Fylld av mörker och kyla. Låt ljusen lysa. Låt oss bli ljusen. För varandra. Tillsammans. I denna tid. I advent.
Ljusen tänds ett i taget. Det får mig att ännu ett år minnas den fina versen vi läste under Luciafirandet på Vammarskolan. Jag undrar om det är fler forna ”Vammarelever” än jag som knappt kan tända ett ljus såhär års, utan att per automatik börja läsa upp den versen. ”Så tänder vi ett ljus idag…”. Den bara kommer. Vilka fina minnen. Det är få stunder som känns så speciella som stunden man får uppleva ett Luciatåg. Såväl sjungandes iklädd den vita skruden, som i publiken. Och firandena i Vammarskolans sporthall var minst sagt något utöver det vanliga. Med Pelle bakom rodret. Vilken ynnest det var för oss, såväl elever som anhöriga, som fick vara med om dom Luciorna.
Ännu ett år har gått. Vi är inne på sluttampen av 2023. Slutspurten. Redan. ”Så fort det här året har gått” kommer jag på mig själv att säga typ dagligen. Snart är vi i mål. Snart får vi fira! Slappna av och ladda om. Och reflektera. Glädjas åt alla fina minnen vi fyllt på med under 2023. Det har varit ett lärorikt år. Ett spännande – men också ack så uttröttande år. Jag vet inte hur det är med er andra men alla dessa hemskheter som sker runtom i vårt land och vår värld, det är så uttröttande. Jag har fått stänga av nyhetsnotiserna på telefonen. Jag orkar inte. Jag vet att jag måste läsa dom, att jag måste vara uppdaterad och medveten om vad som sker i vår värld. Men ibland måste jag få skärma av också. Låtsas att allt är frid och fröjd. Bara fokusera på det roliga och glada för en stund. Annars går jag under. Men det är ju okej att känna så. Det är okej att behöva skärma av ibland. Att inte alltid vara öppen för omvärlden, utan att bara unna sig en lugn och skön stund utan oro och ångest kring vad som sker runt oss. Det förtjänar vi alla emellanåt. Så länge vi inte glömmer bort hur bra vi faktiskt har det. Så länge vi inte tar saker och ting för givet.
Avslutningsvis vill jag tacka för det här året och för att ni velat ta del av mina tankar månad efter månad. Det har varit fint att få leka krönikör för ett år och dela med mig av det jag gått och tänkt på. Jag hoppas vi hörs och ses nån gång även 2024. För ja, snart är vi alltså inne i 2024. Inte vilket år som helst. Det blir året jag firar 30 år här på jorden. Det var ju den 29:e januari 1994 som ridån öppnades för mig och jag gjorde min entré. Så nu ska firas! Men innan vi gör det, så ska vi fira jul! Med allt som hör till. Under julgranen i år skulle jag kunna tänka mig tre julklappar. I första klappen skulle jag vilja ha Medmänsklighet och Värme. I den andra Kärlek och Respekt. Och i den tredje, ja vad jag önskar mig i den, det är bara Tomten som får veta…
”Så tänder vi fyra ljus i kväll. Och dom får brinna ned. För längtan, glädje, hopp och fred. Men allra mest likväl för fred på denna lilla jord, där människorna bor.” Nu återstår bara en sak. Från mig till dig. En önskan om en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Viktor Lenper
FOTNOT: Viktor kommer visst att fortsätta skriva även 2024. /Redaktionen
