Krönika: Tre torg

Har du tänkt på att man ofta nämner platser parvis så här i sommartider? Låt mig ta några exempel. Du badar från klippor och stränder, du tar en båttur bland kobbar och skär, en picknick i skog och mark eller en stadstur bland gator och torg. Utan att vidareutveckla ämnet vill jag ändå varmt rekommendera platser som dessa i vår omnejd. Med en melodikryssetliknande övergång går jag över till ämnet för min krönika. I Gamleby är vi välsignade med tre torg. Alla med helt olika karaktär och historia. Ett har ett så nytt namn att de flesta inte ens använder det. Ett annat är så gammalt att vi inte säkert vet när den första strömmingen såldes där. På det tredje kan man sitta ”ute” men ändå inne året om. Gamleby är en gammal stad som omnämns första gången som Västervik i ett donationsbrev från Magnus Ladulås år 1275. Det var inte kung Magnus som grundade staden. Den och dess kyrka fanns redan sen gammalt. Kungen talade till de lärde på latin med orden in villa forensis som på bönders vis betyder stad vid torg. Det omnämnda torget låg troligen något ovanför dagens, mellan kyrkoruinen på friskolans skolgård och husen med restaurang och järnhandel, även kallat hotellträdgården. Torget heter Gamleby torg, även om det ofta omnämns ”gamla torget”. Jag går förbi eller över torget minst tre dagar i veckan och jag måste erkänna att jag hyser en viss kärlek till det.

I staden där jag växte upp bodde jag alldeles nära det stora fyrkantiga torget och jag passerade det minst två gånger om dagen under hela min skoltid. På torgdagar stod tant Eva och sålde saltgurkor, tomater och frukt. När hon var på humör kunde jag be snällt om en. Att knapra på en saltgurka på väg till skolan var kanske lite udda men helt underbart. Här grundlades min förkärlek till torg och öppna platser. En del människor undviker öppna platser, jag söker upp dem.

I Gamleby har vi en slogan ” Småländsk bykärlek”. Jag vill mynta ett nytt ord: Torgkärlek!

Att vi sedan har ett av norra Europas få trekantiga torg, som röstats fram som ett av de finaste i landet gör inte min passion mindre. Jag vet inte om torghandlare ”Svängis” och hans kollegor försäljer saltgurkor men de har mycket gott att erbjuda.

Det anrika torget behöver dock en sak till. En staty, ett monument eller liknande. Kanske över stadens tillblivelse på medeltiden eller över handelsmannen Henric Cornelius som fick nytt liv i torget och samhället på 1800-talet, eller över båda? Något att fundera över. Om två år firar vi 750 år som omnämnd stad!

Om du vandrar västerut på Gamla Brogatan och går under järnvägsbron, tar en glass på Linnéas vid ån, fyndar på Hand i hand och fortsätter den blomkantade gatan mot Gamleby centrum kommer du till Karl-Erik Månssons torg. Jag påstod att namnet tillkommit nyligen. Det var visst 13 år sedan! Men det är ungt i torgsammanhang. Känslan av folkhemmet infinner sig men här finns en liten lekplats, några bänkar, blomsteraffärens färgglada uteavdelning samt tre monumentala kvarnhjul. Just kvarnverksamheten är Gamlebys äldsta industriella verksamhet med anor från medeltiden och är väl värd uppmärksamheten. Karl-Erik Månsson var en av Gamlebys starka män som var drivande för tillblivelsen av det nyligen 50-årsjubilerande gallerian. Har många gånger tänkt att det skulle göra sig med sportarrangemang typ innebandyturnering eller streetbasket här, varför inte testa?

Det sista torget ligger precis intill, fast inomhus. Karl-Erik och de andra gubbarna tog verkligen ut svängarna när centrum fick ett väl tilltaget innertorg med scen för uppträdanden (har sett Lill-Babs där en gång!), servering och plats för marknader, och annat. På serveringen kan man året runt överhöra samtal på Gamlebydialekt om vem som ”jobbde ihop mä honoms bror” eller en beställning av en ”tagens rrett” med tysk brütning. Innertorget är, om man får ta i, det största i norra Kalmar län, större än vad Västervik kan uppbåda, men de kan trösta sig med att de har fyra torg.