Jag sitter på balkongen när Människan ropar från köket och jag får slita mig från kulram och miniräknare. Hon undrar vad jag gör här ute. ”Vad jag gör?” svarar jag. ”Jo jag kollar hur mycket pengar du ska ha av Ulf”. Människan ser faktiskt ut som ett frågetecken och hon undrar om jag menar grannen mitt över, Sörens kompis. ”Nej inte den Ulf, han som tog Magdalenas jobb förstås.” Hon skakar på sitt yrvakna huvud och går in igen. Alltså att hon inte fattar. Om någon, låt oss säga Ulf, menar att varje gång du tankar din bil ska du tjäna tre hundra kronor så måste man ju faktiskt som ekonomisk katt fakturera för alla tankningar. Min Människa har en liten bil och det betyder liten tank vilket betyder att hon tankar relativt ofta vilket i sin tur innebär en ganska rejäl faktura till Ulf när han är tillbaka efter sitt sommarlov. Nu ska ni inte tro att jag är en sådan där politiskt aktiv katt, mer politisk vildkatt, men jag måste ju se om vårt hus. På frågan vilket parti jag sympatiserar med så är svaret dock att jag är obunden, både politiskt och utomhus.
Men det är ju också ett yrke, att vara en sådan där politikmänniska, bra betalt och sommarlov på det och inte behöver man vara speciellt bra på det man gör heller. Det gäller mest att lova runt och hålla tunt så att säga. Nu har det snart gått ett helt år sedan alla dessa människor talade om hur bra de är så vi kan glömma det ett tag, de själva har ju redan glömt.
Tänk att vi redan är i sommarens sista månad, augusti. Jag har tjatat om det tidigare att tiden går i rasande fart och den verkligen flyger i väg som en fet och läcker liten talgoxe. Jag funderade på om jag inte skulle ta och börja skolan innan jag blir för gammal, ni vet ju vad de säger om gamla hundar, att man inte kan lära dom sitta. Nu blev det tokigt. Jag är mycket, både författare, krönikör, bästa kompis och katt men inte en hund. Nå, ni fattar väl vad jag menade ändå och är det lika illa med oss katter så blir det ju en massa ståbord i den där skolan.
Förr i tiden, innan jag och Sören kom hit så fanns det en skola här i Gryt där vi bor. Nu finns det en förskola och ett ålderdomshem och ingenting där emellan mer än en bit av väg 212 och ett övergångsställe. Ändå längre tillbaka fanns det många skolor i Gryt och i byarna runt omkring och till och med på Bokö där Människan växte upp. Men det fanns en annan sak också vilket är förutsättningen för en skola, vad? Jo, barn förstås. Utan barn ingen skola.
Nu tycker jag att jag resonerat på både invecklat och kanske lite utvecklat så jag borde platsa där på en stol (tänk mjuk fåtölj med gosig filt i) i riksdagshuset eller åtminstone på en pall i kommunhuset. Då skulle jag se till att öppna en skola för oss katter här i Gryt, vi är ju många av min sort. Det är jag och Sören, Bonus och Dojan på Sandgärdesvägen, Signe den sötaste på andra sidan gräsmattan, Alice och Lilly i Handelsträdgården och Franka i Åkerbergakröken, honom måste vi även skaffa skolskjuts till. Ja det där var bara några av alla oss som finns häromkring. På vårt schema skulle finnas hemkunskap, trafikvett, sång och längdhopp. Längdhopp? kanske ni undrar nu. Men vadå, det gäller att hoppas länge och allt hänger på hoppet så låt oss öva på det. Skolresan fick nog bli till fots då jag inte gillar att åka, en promenad ner till gässen i Sandgärdet kunde vi ju ta med lite matsäck i en ryggsäck. Jag tror faktiskt att jag ska börja planera för det här med en politisk karriär men jag väntar nog ett halvår eller så när det inte är så långt till sommarlovet.
Nu ska jag avsluta och göra färdigt fakturan till Ulf innan Människan stör igen, det är ett himla ropande och frågande här när hon har semester, ingen rast och ingen ro för en katt, allt ska hon veta och ha hjälp med. Igår monterade vi en massa bokhyllor och det var jättetungt att sitta och se söt ut och sedan måste både Sören och jag vara med när hon pusslar, antingen ligger vi på pusslet för att se om hon lägger dit rätt bit eller så ligger vi i kartongen för att se att hon plockar upp rätt bit. Det är tusan inte lätt att vara katt dessa dagar. Och på tal om dessa dagar. Kanske är det några människor som nu åker hem från sina sommarstugor. Glöm inte oss då. Jo förresten, glöm oss Sören och mig, men inte de sommarkatter ni eventuellt tagit er an. De behöver er året runt, tänk på det.
Jag kände att jag fick en allvarlig ton i denna månads text vilket kanske inte var så himla upplyftande men vad då, livet är inte bara en dans på rosor, ibland måste man hoppa över en boxer också.
”Blomgren!!!”
Nu skriker Sören också, bäst att jag frågar vad han vill.
”Vad vill du?”
”Blomgren man säger inte så, att man ska hoppa över en boxer. Det heter att tänka utanför boxen.”
Äh, han får tycka vad han vill. I min box finns denna dag i alla fall en faktura till Ulf, en sångbok, ett måttband och okej kanske en boxer också. Imorgon rymmer den kanske något annat, vem vet?
Over and out / Blomgren
Text och foto: Mimmi Malmström
Läs även artikeln i vårt format för mera tillgänglighet:
https://etidning.mediatrio.se/p/valdemarsviksbladet/2023-08-24/a/manadens-blomgren/5427/1054213/42201397
