Jahopp, så var det ett nytt år och julen försvann i ett nafs. Jag hoppas ni hann att njuta och ta det lugnt, jag gjorde mitt bästa och sov på de flesta ställen här hemma. Jag tänkte börja det nya året med att visa en av mina mer poetiska sidor. Jag har satt en egen text till Tomten, ni vet den där dikten av Viktor, han som gjort sig känd för Rödbetssalladen. Det är nog därför den här dikten läses så flitigt vid jul. Jag menar, vad ligger närmast köttbullarna på jultallriken om inte Rydbergs rödbetssallad?
Håll till godo, här kommer den.
Vinternattens köld är ej längre hård,
växthuseffekten känns som en dimma.
Ingen är ensam i enslig gård,
lätt man hör grannen stimma.
Sören vandrar omkring på stan,
letar men finner ej några barn,
Sören ryser när han inser saken,
är endast han vaken?
Han står där så trött vid fotbollsplanens slut,
trött vid en lite driva,
Spejar, som ett par gånger förut,
letar inspiration för att skriva.
Kollar mot sjön där svan och trut,
simmar runt innan natten är slut,
Tänker, varför blir de inte våta, det är då en underlig gåta.
För sin tass genom päls och får, en ingivelse att göra det rätta.
Men den planen är allt för svår, nej han klar ej detta.
Vänder och springer nu ganska fort,
vill från de ensamma fåglarna bort,
Springer för att magens hunger släcka, kan hemmamaten räcka?
Människan väntar på honom i alla fall, fast livet där ute är fruset,
Värmer honom när han är kall, tar emot honom i huset.
Sören somnar och halvt i dröm,
klappas han av handen som är så öm.
Snarkar och drömmer om stek på trut,
nu borde dikten snart vara slut…
Vinternatten är både lugn och tyst,
katten sover i sängen.
Men han är ensam för utan ett knyst,
har Människan vandrat över ängen.
Vandrat till sjön där svanen finns,
tänker på baden och hon minns,
Att när snön ligger vit vid vaken,
kan man i Gryt bada naken.
Simma lugnt!
/Blomgren
Text och foto Mimmi Malmström
