Hej på er, jag heter Blomgren och jag är krönikör … och katt.
Jag har fått möjlighet att utrycka mina funderingar och iakttagelser här en gång i månaden och blev ju superglad. Jag skrek till Sören, ja det är bror min, ”Sören jag har fått jobb!” men han bara, ”Va, måste du jobba?” Han har inte samma ambitioner som jag här i livet utan nöjer sig med att gå runt hos grannarna och vara stilig.
Jag tänkte att jag i årets första skälvande månad skulle ta och presentera mig lite och sedan ta upp något som många brottas med just nu.
Ja, jag heter alltså Blomgren. Jag är på mitt tredje år. Jag är från Töreboda men flyttade till Gryt som liten knodd. Jag bor tillsammans med Sören, min plastbrorsa och vår människa. Hon är det alltså, en människa, men hon har ett knepigt namn också, Marie-Louise. Det är jättesvårt att säga tycker jag och det gör nog fler med mig för hon kallas nästan jämt för Mimmi, fast Sören och jag kallar henne rätt och slätt för Människan.
Vi bor alltså i Gryt som är ett litet samhälle i Valdemarsviks kommun. Det ligger vid vattnet och det är därför min människa trivs så bra säger hon. Jag har inget större behov av havet men det är fint här och gott om fåglar att sma … jag menar titta på. Det är mycket skog, många råttor, söta kattflickor och vänliga människor. Jag trivs.
Jag upptäckte redan tidigt att jag hade en berättarröst som skrek inom mig och jag håller precis på att avsluta min första bok. Den handlar om mig, brorsan och hon Människan. När jag inte skriver så brukar jag vara med Signe. Wow, det är en så söt tjej med kritvita tassar. Sören brukar reta mig för att jag leker med tjejer men han är nog bara avis.
Annars då? Jo jag gillar att äta men absolut inte vad som helst. En god ost gärna med en fetthalt över 28% och räkor. Det är ju inte alltid det är vad som serveras men då brukar jag se lite uppgiven och ledsen ut och det brukar få fram osten ur kylskåpet.
Nu tänkte jag ta upp en grej som jag vet flera av er avlagt och kanske redan brutit, nyårslöften. Jag trodde först att det hette nyårshöfter för Människan sa att hon skulle göra ett par och jag vet ju hon har ont i kroppen så ett par nyårshöfter kanske hade varit toppen. Sören, som är ett par år äldre än mig och väldigt klok, talade dock om för mig att det inte var tal om några höfter som senare skulle brytas utan löften. Alltså är det något man lovar sig själv eller någon annan för att ett par veckor senare bryta, grämas- och må dåligt över.
Löften? Jag lovade att inte reta Sören men jag tror inte det tog mer än en kvart så hade jag ju misslyckats med det. Har ni avlagt några löften? Kanske att ni ska motionera mera, det är väldigt populärt har jag hört. Sluta med godis och kakor eller sluta röka? Vet inte vilket som kan vara svårast, att börja med något eller att sluta med något. Det är klart, slutar man till exempel att motionera får man ju mer tid för att äta kakor. Man får ju faktiskt i sig en hel massa kakor om man räknar med att ett gympapass är en timme. Men inte hinner man göra många meter i löparspåret under den fjuttiga stund det tar att äta upp en kaka. Ja inte vet jag, jag är ju bara katt och jag varken äter kakor eller gympar. Jag har ändå ett bra råd att ge er om ni ännu inte avlagt något löfte. Försök att vara, vara som du vill vara, inte ta allting för allvarligt och inte bry dig så mycket om vad andra gör, tycker och tänker. Att vara är en störtskön grej, dock inget enkelt och självklart. Men vi jobbar på det både jag, Sören och Människan.
Nu måste jag avsluta för denna gång för jag och Sören ska vara ett tag. Vi hörs nästa månad, den heter februari och är superkort men den är bra för den för med sig ljuset och det behöver vi alla.
Mjau och hej!
Blomgren
Skrivet av Mimmi Malmström
