Vi är i majmånad nu, wow och mjau!
Maj kallades förr i Sverige för blomstermånad i de södra delarna och lövmånad i de norra delarna. Substantivet maj kan även syfta på gröna löv och gröna kvistar, och annan grönskande smyckning (även till exempel kransar och lövade stänger), som man smyckade personer och föremål med.
Det där var lite som Wickan lärt mig. Visst är det bra när man kan googla saker för att hitta information. Den där Wickan hon kan hon. Wikipedia äger. Innan man kunde googla så slog man i böcker för att få tag i information, de kallades uppslagsverk. Häromdagen när Människan plockade runt med en del gamla böcker så hittade hon en sådan där, en uppslagsbok. Hon ropade på mig för att visa hur man kunde leta upp en grej man ville ha reda på svaret till och så fanns det där i boken. Hon bad mig säga något jag vill veta så skulle hon slå upp det. Jag funderade länge och bad henne sedan svara på vad kattguld är. Hon öppnade boken men skakade på huvudet och bad mig välja något som började på A till Bej. Hon hade nämligen bara den första delen av uppslagsverket. Så det man kunde få reda på var grejer som började på A och till Bej. Var det en Berlinermunk man ville veta mer om så var det kört redan där. Den stora (och tunga) boken innehöll inte alls så mycket, eller den innehöll massor men inte allt. Utvecklingen har gått framåt i en rasande fart fick jag veta. Men jag är nog lite gammaldags, skulle gillat att ha alla delarna i det där uppslagsverket men antagligen skulle de behövts bytas ut ofta för att vara aktuella, eller vadå, en Berlinermunk är väl alltid en Berlinermunk?
Men jag är ju fascinerad av böcker, läser det mesta jag kommer åt även om en del litteratur är lite tung. Till exempel Svalan, katten, rosen, döden av Håkan Nesser väger närmare ett kilo medan Murre i Storskogen av Kerstin Forshem Gröndahl kvalar in på ynka 183 gram. Nå nu är ju inte vikten av större vikt (hi hi) det är innehållet som är det viktiga. Men visst ett paketerat och snyggt omslag vill man ju också ha. Håkans bok har en fågel på framsidan, ja det är ingen svala som det enligt titeln borde varit utan en annan fågel men den ser också go …fin ut ändå. Murreboken har en svart katt på omslaget så den vinner av de två.
Människan gillar ju också böcker hon läser de i pappersform hemma, lyssnar på ljudböcker när hon pendlar till kontoret i Västervik och skriver egna när hon har tid. Jag frågade förstås om hon hade haft en bok i vart skrymsle och vrå där hon växte upp men då skrattade hon och sa att: ”Nej, det fanns bara en och den var hos grannen.” Jaha då var det där med ord som betyder samma sak igen. En bok behöver inte nödvändigtvis vara av papper, ha pärmar och ett innehåll. Det kan även vara ett träd. Korkat, (inte korkek) kan en katt tycka men i och för sig så görs ju pappren till böckerna av träd, antagligen av trädet bok, då fanns det ju åtminstone någon logik i det hela. Trots att ön där hon växte upp heter Bokö så fanns där bara en bok i trädform men antagligen en och annan bok i läsbar form.
Jag har ett hem där vi har en massa böcker, en bok flera böcker. Jag frågade om det hette så när det var träd också, alltså en bok flera böcker men då skrattade de åt mig igen både Sören och Människan. Vad då? Det är väl inte så himla lätt med allaböjningar i vårt språk. För att göra saker och ting ännu krångligare med vårt språk så smyger det sig in engelska ord också. Visst, många av våra ord är låneord från andra språk men att använda engelska uttryck i var och varannan mening det begriper inte en katt sig på, inte min Människa heller har hon sagt. Hon tittade på något program om människor på en ö, nej det var inte Bokö det vet jag. Där smög sig inte de engelska/amerikanska uttrycken in lite försiktigt utan de dundrade in som den värsta storm och gjorde oss båda fundersamma på om hur det hela ska sluta. Ja inte programmet det får vi snart veta men språket …
På tal om mera som heter samma så har min Människa en kompis som heter Maj fast stavar namnet på annat sätt än månaden, hon gillar också katter och böcker.
Och på tal om mera annat så har mina böcker, till en vikt av 163 kilo, dimpt ner hemma i Gryt.
Hasta la vista and see you in June!
Er trädkramare och författare
Thomas Blomgren.
P.S. Om ni vill köpa min första bok kan ni mejla min Människa, mimmi65@hotmail.se, eller hos Adlibris, Bokus eller någon annan nätbokhandlare. DS.
Läs även artikeln i vårt format för mera tillgänglighet:
https://etidning.mediatrio.se/p/valdemarsviksbladet/2023-05-25/a/manadens-blomgren/5427/1007261/40194753
