Trötthet, har ni känt det någon gång? Dum fråga javisst men hur trötta har ni egentligen varit på en skala? Jag är vårtrött, det har Sören sagt. Det är vår och jag är trött så det måste vara det sa han. Han är så himla klok men så fyllde han ju sex år härom veckan och klokheten kommer väl med åren. Själv fyllde jag nyss fyra så jag har lite klokskap att växa in i ett tag till. Min Människa är jättegammal, så där asgammal så att när hon var liten satt telefonerna fast i väggen och ville man byta kanal på tv:n (det fanns två kanaler) så fick man resa på sig och gå fram och trycka på tv:n. Jag måste säga att det verkade bättre förr, inte en chans att man slarvade bort vare sig telefon eller fjärrkontroll. Om hon därmed är klok för – och eller med sin ålder – låter jag vara osagt…
Men nu var det ju det där med tröttheten vi skulle bena ut. Man kan vara sömnig, svimfärdig, loj, utarbetad och alltihop är förtäckt trötthet. Alltså man kan springa ett maratonlopp och falla ihop vid målet och musklerna fullständigt skriker ihop med lungor och resten av kroppen att stopp nu orkar vi inte mera, vi är helt slutkörda. Sedan kan man sitta i en soffa en hel dag och gäspa för man är uttråkad och av detta också vara förskräckligt trött. Sören och jag har provat på båda, fast vi satt inte i soffan, vi låg. Sedan så har vi väl inte direkt sprungit något maratonlopp men Sören springer fort när Människan ropar att han ska få godis och jag sprang en gång men jag kommer inte ihåg varför. Det är skillnad ändå på orsaken och känslan. Kuta för fullt och du kan vila dig pigg igen, bli uttråkad och du kan aldrig sova dig till pigghet från en sådan trötthet.
Om man har kul är man inte så trött, i alla fall glömmer man lättare bort det. Som när jag busar med Sören eller leker tafatt med Signe, då är allt så kul så jag bara kör på och sedan rasar jag i hög. Men en sådan där dag när vinden viner och regnet står som spön i backen och man är fantasilös och bara gäspar, då är nästan det enda man tänker på hur trött man är.
Har ni gäspat ännu? Tänk vad man kan leva sig in i saker men min mening var ju inte att göra er också vårtrötta. Kanske ska vi prata om vårtecken nu i stället? Alltså det första tecknet på våren är att det står mars i kalendern i stället för februari och i år tog det ju en dag extra innan vi kom dit. Sedan fyller Sören och jag år, ett säkert vårtecken det med. Snödropparna har kommit upp och blommar utanför huset, ett gulligt vårtecken och Sören har haft sin första fästing för säsongen, ett mindre gulligt vårtecken. Och har ni hört de där läckerbitarna i träden, de sjunger så fantastiskt vackert säger Människan och ler så där fånigt. Man byter däck på bilen också fast just nu har vi ingen, bil alltså, den är utlånad till en verkstad för att lagas tror jag, det var visst något om en krock men Människan mår bra men inte bilen. Det bästa med det, förutom att Människan mår fint då, är att har man ingen bil kan man inte åka till veterinären för ett annat jobbigt vårtecken, den årliga vaccinationen. Nå allting har sin tid och om vi bara kammar till oss och plockar en snödroppe eller två så går nog vårtröttheten över i ett nafs och vi kommer in i sommarlojheten i stället.
Och tänk på att, den som sover syndar inte, därför är det synd att inte sova!
Sov gott!
Blomgren
Text & foto: Mimmi Malmström
