Vinnande bidrag från mellanstadiet i Alléskolans skrivartävling.
Författare: Svea Gärme
Det luktade unket, instängt och gammalt. Huset hade säkert varit tomt i hundra år. På den första våningen fanns tre rum, ett badrum, ett gästrum, pappas kontor och ett kök. På övervåningen låg fyra rum, mitt sovrum, mamma och pappas rum, ett badrum och vardagsrummet. På vinden ska min lillebror bo. Mamma bad oss att packa upp. Mitt rum luktade gammalt, väggarna var rosa och spygröna. Fönstret hade rosa blommor på rutan. Jag bestämde mig för att ställa flyttlådorna i ett hörn nära fönstret. Efter en timme hade pappa kommit till huset med alla möbler. Han började i mitt rum. Jag fick en säng, ett skrivbord och en garderob. Medan pappa fixade allt med möblerna gick jag ut för att kolla på tomten. Det fanns en pool, en rutten trägunga och ett lusthus. Huset var mörkblått med vita knutar. Lusthuset var pissgult. Jag bestämde mig för att gå in och kolla om pappa var klar.
När jag kom in hade mamma lagat middag: nudlar och korvwok. Efter maten gick min brorsa och la sig. Mamma och pappa tittade på nyheterna och jag på min telefon. Jag hörde hur nyhetsmannen pratade om Milby, orten där vi bor nu. Nyhetsmannen sa att det idag hade skett ett mord på badplatsen i Milby. Mamma stängde direkt av tv:n och bad mig gå och lägga mig.
När jag borstade tänderna såg jag hur någon smög i vår trädgård. Jag gick och la mig utan att tänka på det. Jag låg och glodde på den spygröna väggen. Plötslig hörde jag något! Låset på dörren vreds om. Jag låg blixtstilla. Efter en stund bestämde jag mig för att gå och kolla på dörren. När jag kom ner till dörren var den låst. Då hörde jag hur trappan knarrade bakom mig! Jag vände mig om men det var bara min mamma som undrade vad jag gjorde uppe. Jag sa att jag var törstig. Mamma sa bara “ok” och gick och lade sig igen. Jag gick upp till trappfönstret och då jag såg honom igen, mannen som smög på vår tomt. Jag såg att han gick mot vår ytterdörr men han gick bara förbi. Jag smög tillbaka till min säng och somnade direkt.
Jag vaknade nästa dag av att mamma knackade på min dörr och sa god morgon. Vid frukost sa pappa att han ville att vi skulle få göra om våra rum.
-Nu? Vi flyttade ju in igår! sa mamma.
-Ja det blir perfekt, sa pappa.
Så vi åt frukost, fixade oss och åkte in till Miholm. Innan vi flyttade till Miby bodde vi där i en lägenhet. När vi kom till färgbutiken fick jag och min lillebror välja varsin färg och tapet. Jag valde en tapet med en stor häst på. Tapeten var svartvit så hästens färg blev ljusgrå. Min lillebror valde en tapet med ett luftskepp i samma mörkblå färg som han valde på väggarna. Mamma och pappa valde mörkgrå tapeter. När vi var klara åkte vi till en inredningsbutik där vi köpte kuddar, filtar, mattor, handdukar, lakan och allt man behöver. När vi var klara åkte vi hem. Pappa började att tömma min lillebrors rum och fixa så han kunde börja måla. Mamma frågade mig om min lillebror fick bo hos mig, men jag svarade att “han kan väl bo i gästrummet?”. Mamma suckade men sa att “han får väl bo där då”. Jag tog upp en permanent penna som jag hade. På väggen i hörnet, där flyttkartongerna stod, skrev jag “fuck this place”.
Efter två veckor var äntligen pappa klar och jag kunde packa upp. Jag har sett mannen som smyger i vår trädgård varje dag men igår hade han en kamera med sig.
Det skrämde mig faktiskt. Pappa hade åkt iväg med med min lillebror. De skulle vara borta hela dagen så jag och mamma tänkte bada, men när vi skulle gå i vattnet började det ösregna!
Vi gick in och tog på oss varma mysiga kläder. Mamma bestämde sig för att rensa källaren och jag ville titta på en film. När jag gick för att poppa popcorn hörde jag hur låset vreds om. Jag gick fram till dörren och tryckte ner handtaget för att kolla men dörren var inte låst! Jag låste den själv. Jag gick och satte mig i soffan och jag undrade varför låset lät hela tiden. Det hade ju låtit så på natten också. Jag googlade “nyckellås som vrids om utan att de händer något”. Första länken var till ett företag men den andra länken var till en sida om spöken. Jag tror inte på spöken men läste ändå. Det första jag läste var att dörren var hemsökt men sen läste jag något mer intressant: Att den som bott där innan dog med ett brustet hjärta och därför gör så alla som bor där får det jobbigt. Jag bestämde mig för att googla på vårt hus också. Det jag hittade först var att mina föräldrar bodde där. Men sedan läste jag att en sjömansfru dog här för hundra år sen, så länge hade huset säkert varit tomt innan vi flyttade in!
Jag bestämde mig för att söka vidare för att ta reda på vem hon hade varit. Det jag fick fram var att hon hette Petunia Losenborg, att hon var från Tyskland och hade kungliga rötter men att hon hittade kärleken i en svensk fiskare från Milby. De gifte sig och fick tre barn, Elina, Maximilian och Victoria. Två av barnen, flickorna, blev vuxna, men Petunia Losenborg gick in i en förskräcklig sorg när hennes enda son dog bara elva år gammal. Det sägs att han blev mördad av sin syster Victoria på badplatsen i Milby. När jag läste det började jag undra vilken dag då jag plötsligt upptäckte att jag nu satt i en gammal soffa. På bordet framför mig låg en tidning från hundra år sedan! Jag undrade var jag var och då såg jag henne: Petunia Losenborg! Hon stod i köket med en kniv som var full av blod! Jag såg hennes son Maximilian död, han hade ett avhugget huvud. Han hade inte blivit mördad av sin syster Victoria på badplatsen utan hans mamma hade mördat honom här i huset! Efter typ fem sekunder satt jag åter i vår egen soffa och Petunia var borta.
Jag bestämde mig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände för hundra år sen. Jag tänkte börja leta ledtrådar i källaren men då kom jag på att mamma var där. När jag kom ner sa mamma att hon måste åka iväg och fixa något och jag sa okej. Direkt när mamma hade åkt så började jag leta i alla kartonger i källaren. Efter en stund hittade jag en kniv med blod. När jag såg kniven i kartongen hörde jag plötsligt hur någon grät. Jag tittade bakom kartongen och där satt Maximillian med fastlimmat huvud! Där fanns Victoria med skottskador och Elina, som enligt berättelsen dog på grund av en hjärtattack! Men var var Petunia och fiskaren? Jag kunde inte se dem och jag trodde inte att de såg mig heller, men det gjorde de. Elina som grät sa
-Heeeeej veeeem är dddu?
– Jag heter Vilda och är fjorton år. Jag ska hjälpa er att berätta sanningen! sa jag när jag samtidigt hörde att min mamma kom hem. Jag vände mig mot källartrappan för att titta efter henne och när jag vände mig om var alla spöken borta.
Jag berättade för mamma vad som hänt. Hon trodde att jag hade blivit tokig. Hon tog mig till en psykolog som också trodde att jag var galen. De började ge mig någon medicin, men jag blev inte bättre enligt läkaren och psykologen. Jag fick starkare och starkare mediciner och alla trodde jag var sjuk, men jag var ju inte det! När jag fyllde 19 trodde de att jag var så sjuk att jag inte kunde ta hand om mig själv fast jag kunde det.
De satte mig på ett låst hem och jag bor här med människor som på riktigt är sjuka. Jag får massa mediciner och så får jag inte gå ut själv. När jag äter måste jag vara med någon så jag inte skadar mig själv. Men värst är att jag aldrig får flytta härifrån. Jag saknar huset och alla hemligheter som det har att dölja.
Hälsningar från Vilda år 2035.
OBS! Akta dig för hus med mörka i historier!
