Efter nästan två år där alla sociala strukturer utmanats i och med covid så tänker jag att det aldrig varit så tydligt att vara viktig. Man behöver ett sammanhang. Man behöver spela roll.
Det är ju på något sätt målet genom hela livet. Man uppmuntras att hitta kompisar, göra bra ifrån sig i skolan för att senare kunna skaffa ett jobb och gärna även en partner som gör den här bilden komplett. Om man har tur får man bli gammal och då har man förhoppningsvis skapat relationer som varar livet ut.
Viktig, viktigare, viktigast. Ingen vill väl vara viktig med innebörden att man tycker att man är lite viktigare än någon annan men visst behöver väl alla känna att man betyder något? I ett samhälle där man dagligen matas med olika typer av framgångar så funderar jag för fullt. När är man viktig? Hur viktigt är det att vara viktig?
Visst finns det olika sätt att uppnå den känslan. Inte behöver man ha alla de där pusselbitarna för att vara någon. Jag funderar ofta på det här, hur viktigt det är att tillhöra någon eller någonstans. Det kan vara i skolan, på arbetsplatsen eller i vänskapskretsen. Det kan handla om att bli tillfrågad, att få ta del av de stora och små ögonblicken, att vara den som man ringer när man behöver hjälp eller någon att prata med.
Man vill vara inkluderad. Välkommen. Efterlängtad.
Det finns en sådan plats. Ett ställe där man kan ägna sig åt det man tycker är roligt, där man kan ta plats och utvecklas, där man uppmuntras för sina insatser och är efterlängtad eftersom man behövs. Tiden rinner iväg, man hinner knappast ha tråkigt och man får möjlighet att lära känna nya människor. En plats där man samlas utifrån sitt intresse.
Vad denna magiska plats kallas? Förening. Man behöver inte kunna mest eller vara bäst. Föreningslivet hyser alla som delar samma intresse. Kanske är man inte ens där utifrån eget intresse utan för att ens föräldrar, barn eller vänner började.
Så finns det eldsjälarna i föreningarna. De som eldar på med en aldrig sinande energi och ger våra unga en möjlighet att hitta sitt sammanhang. Det som förhoppningsvis kommer följa våra unga genom livet och stärka dem i deras personlighet. Visa att engagemang lönar sig. Det handlar om samhörighet och möjligheten att göra det som får en att må som bäst. En chans att vara du.
Vilken tur att vi har så många föreningar i Åtvidaberg där både barn, ungdomar, vuxna och äldre verkligen spelar roll. Vad vill du göra? Det är ju vad du själv vill som är viktigt.
Du är ju viktig.
Sandra Lindblom
Sandra Lindholm heter jag
Jag är uppvuxen här i Åtvidaberg där jag fortfarande bor tillsammans med min familj som består av min man och våra tre barn. Jobbar till vardags på Socialkontoret som administratör. Fritiden ägnas mestadels åt att följa barnen i deras intressen som består av bandy, friidrott, fotboll, innebandy, judo och ridning i dagsläget. Funderar mycket och tycker om att skriva om både stort och smått.
Min debut som författare sker under våren 2022 med romanen “Inte vad jag vill” som utspelar sig i Åtvidaberg och till hösten kommer nästa roman ”Om jag kunde.” Det känns jättekul och spännande! Men närmast ser jag framemot att dela med mig av mina funderingar och belysa det som är så positivt med Åtvidaberg här i Åtvidabergsplatsen.
