Alla Helgons helg – En helg att minnas alla nära och kära som lämnat oss

Allhelgona är den tid på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. 

Det finns många fina och stämningsfulla sätt att hedra våra avlidnas minne. Kanske vill du delta i en minnesgudstjänst eller besöka en kyrkogård för att tända ett ljus på en väns eller släktings grav. Eller promenera bland gravarna och förundras över det vackra. Du kan också välja att minnas nära och kära genom att tända ljus hemma och ha kontakt med närstående, tända ett digitalt ljus på bönewebben eller delta i en digital minnesgudstjänst. 

Därför firar vi allhelgona 
Allhelgonahelgen består av två kyrkliga helgdagar: alla helgons dag och alla själars dag.Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss. 

Helgen präglas av att ljusen lyser på våra kyrkogårdar. De lyser upp mörkret och påminner oss om Guds ljus, som räddar oss från döden, som visar oss på förlåtelsens väg och som ger oss ett himmelskt hopp. 

Alla helgons dag är en helgdag och den firas alltid den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas dagen efter alla helgons dag, på söndagen. Då minns och hedrar vi våra döda närstående.  

Källa: Svenska kyrkan 

Under allhelgona är det många som får sms om att gå ut ur Svenska Kyrkan. Kirsten Alm, kyrkoherde i Åtvids församling berättar vad ett utträde kan innebära för dig och dina anhöriga. 

Text: Frida Almqvist Bild: Åtvids församling 

Hur påverkar ett utträde ur Svenska kyrkan min begravning? 

Ett utträde ur Svenska kyrkan påverkar utformningen av din begravning. När du har tagit beslut om att du vill lämna innebär det att du i regel inte heller får del av en kyrklig begravning i en av våra kyrkor med präst och musiker. I stället får du en borglig ceremoni i antingen gravkapellet eller annan valfri plats. När någon själv har utträtt ur Svenska kyrkan är den naturliga utgångspunkten att detta också är uttryck för önskemål att inte ta del av de kyrkliga handlingarna. Med respekt för den avlidne ska det även tillhandahållas en lokal utan religiösa symboler, varför en församlingskyrka givetvis inte bör upplåtas.  

Ibland vet inte de som gått ur kyrkan om att det hade konsekvenser för begravningen eftersom man fortsätter betala begravningsavgifter (ovetande om att dessa bara innesluter kostnader för gravplats under 25 år, gravsättning, transport, kremering, lokal för förvaring och visning av stoftet, användning av gravkapellet för ceremoni). Ibland tror personer att de är medlemmar i Svenska kyrkan eftersom de har varit med i kyrkan innan de har flyttat till Sverige från ett annat land för länge sedan. Dock krävs det vid inflyttning att man aktivt ansöker om medlemskap. I annat fall är man inte antecknad och därför inte tillhörig.  

Hur kan detta påverka mina anhöriga? 

Tyvärr har jag under mina år som kyrkoherde flera gånger fått samtala med ledsna och bestörta anhöriga som tog det för givet att ta avsked av sina älskade i en kyrka med en begravningsgudstjänst, men har fått reda på i samband med bokningen att den anhörige inte var tillhörig. Detta är mycket sorgligt och drabbar de anhöriga som redan befinner sig i en svår livssituation. Ibland har de anhöriga som lämnat kyrkan inte meddelat detta för sina anhöriga eftersom de då inte tänkte på konsekvenserna eller det har gått så länge sedan utträdet att de helt glömt bort det.  

Har du gått ur Svenska kyrkan, berätta detta för dina närmaste så att de inte ställs inför faktumet när de ska förbereda din begravning. Samtala med varandra och berätta hur du har tänkt. Jag vill inte ställa de borgliga ceremonierna mot de kyrkliga – båda går att utforma så personligt och fint att det kan bli trösterika avsked för de anhöriga. Min erfarenhet av de senaste åren är att man gör sina anhöriga en stor tjänst om man pratat med dem om hur man vill göra.