Lika varmt som relationsdramat i boken har mottagandet varit för Sandra Lindbloms debutroman – Inte vad jag vill. Men att skriva om hemorten Åtvidaberg har aldrig varit självklart – ändå är en uppföljare på gång.
– Bland de bästa skrivtipsen man får är ”Write about what you know” och när jag bestämde mig för att skriva klart ett bokmanus så var det ett av de tipsen jag följde berättar Sandra.
Hon har aldrig tidigare låtit någonting som hon skrivit utspela sig i Åtvidaberg. Det har känts för nära.
– Det var så mycket enklare att skriva om miljöer som man kan utan och innan. Att skriva om fiktiva karaktärer i Åtvidaberg var också oväntat mycket roligare än jag trott. Allt som behövs för en trovärdig handling finns ju faktiskt här i Åtvidaberg.
Att släppa en roman på sin egen hemmaplan kan man ju tänka sig skapar en viss uns av nervositet vilket det även gjorde för Sandra.
– Bokutgivning är en lång process men så äntligen stod jag där med boken i min hand och då insåg jag på riktigt att nu ska ju faktiskt alla läsa det här – de få kliva in i min värld och läsa det jag skrivit. Då slog nog nervositeten till som hårdast. Just skrivandet kan man inte skylla på någonting, det är ju sådant som man skapar i sitt eget huvud. Dock måste man ju vara tydlig med att jag inte får min inspiration av personer jag träffar utan den kommer från alla möjliga håll.
Det absolut viktigaste för Sandra är att skriva realistiskt så att många kan känna igen sig, men hon har gjort några medvetna förändringar i miljön, mest för att påminna läsaren om att det faktiskt är fiktivt.
– Men visst känner man igen alla platser och i Inte vad jag vill har både gymnasieskolan och bandyklubben en viktig plats. Men på något sätt är det inte min berättelse längre utan Toves …
Boken har varit ute ett kort tag nu, den finns både på nätbokhandeln och även centralt på några ställen i Åtvidaberg. Den 2 juni släpps den även som ljudbok. Och mottagandet har varit varmt.
– Det är en sådan fantastisk känsla när läsare hör av sig bara för att dela med sig av hur de upplevt den, men också för att säga att de uppskattar mitt sätt att skriva. Det har varit odelat positivt. Självklart inser jag att den inte tilltalar alla och då är man ju tacksam som debutant att man mest får höra det positiva.
Boken, som Sandra beskriver som ett varmt relationsdrama om kärlek och vikten av att stå upp för sig själv, riktar sig till såväl unga som vuxna.
– Den tar upp ett viktigt ämne och jag tänker att både ungdomar och föräldrar till ungdomar kan få sig en tankeställare av att läsa den.
Till hösten kommer boken Om jag kunde som även den utspelar sig i Åtvidaberg. Finns det något negativt med att hålla sig till en ort när man skriver?
– Det tror jag inte. Man kan ju skriva med olika hård lokal anknytning. Läsarna från andra delar av Sverige har inte på något sätt haft svårt att känna igen sig i miljöerna i Inte vad jag vill. Det finns en skola i varje stad och alla har sina egna referenspunkter. Jag håller på med tredje boken nu och även den utspelar sig i Åtvidaberg. Det finns många synopsis som väntar och det finns flera sätt att låta Åtvidaberg vara en del av historien utan att hela boken för den del behöver utspela sig här. Men visst känns det extra fint att låta läsarna från andra delar av Sverige få besöka Åtvidaberg som ju faktiskt är ganska fantastiskt.
Text: Frida Almqvist
Foto: Therese Fallman
