Tankar av Viktor (mars 2024)

Rabarbern har tittat upp hemma i trädgården och den får mig att drömma om värmande vårsol, att plocka fram utemöblerna och avnjuta en nybakad rabarberpaj med lite vaniljsås. Eller vadå lite? Vem försöker jag lura? Man vill ju täcka hela pajen med sås, det är ju det som är halva grejen! Och för den delen, några utemöbler behöver jag inte plocka fram heller. För dom missade jag att plocka in i höstas. (Jag var visst lite för bra på att prokrastinera den punkten på Att Göra-listan.) Ja hur som helst, nu är jag redo för våren – jag är trött på det här grå och trista. Och då menar jag inte bara vädret…

För visst är det inte bara vädret som känts grått och trist på sistone? Visst har stämningen överlag varit lite grå och trist? Eller är det bara jag som känt det? Tråkiga nyheter avlöser varann. Det är nedskärningar och omorganisationer, evenemang ställs in och skolor döms ut. Och så lite allmän smutskastning till höger och vänster. Det känns liksom inte härligt för tillfället. Det gör mig så trött. Och lite ledsen. Men jag försöker hålla humöret uppe och återigen blicka framåt med is i magen och förhoppning om förbättring. Visst har vi rätt att vara besvikna på läget. Visst har vi rätt att känna oss ledsna. Men vi måste försöka se bortom dom tråkiga nyheterna också. Ingenting ont som inte för nåt gott med sig, brukar man väl säga?

Det känns som att vi allt mer försöker hitta fel. Beklaga. Anklaga. Kasta skit på dom som tycker annorlunda. Ja vi lever i en demokrati och det är jätteviktigt att vi står upp för vad vi tycker. Det är ju grundläggande. Men vi måste se livet, samhället och vår situation i ett bredare perspektiv ibland. Inte bara tänka ”jag” och ”mitt” hela tiden. Samarbeta. Ta hjälp av varandra. Lyssna. Skilja på fakta och på känslor. Det gäller oss alla. Alla sitter vi ju samma båt. Invånare, tjänstemän, politiker. Alla. Vi kommer inte framåt om vi inte är lyhörda, öppna och ödmjuka. Ingen av oss.

Men visst, nostalgikern och den gamla Sörbyeleven i mig blev också ledsen när nyheten om skolans framtida nedläggning nådde mig. Och visst tycker jag det är både sorgligt och nästan lite pinsamt att vi nu närmar oss en sommarsäsong och inte kan välkomna Valdemarsviks besökare till en fysisk stationär Turistbyrå. Men vad hjälper det att jag klagar över det? Det kommer ändå inte dyka upp mer pengar på kommunens konto. Så jag får acceptera läget och blicka framåt. På Facebook ser jag allt oftare ord som ”spökstad”, ”besviken” och ”hopplöst” bland kommentarsfält och i diskussionstrådar. Men hallå! Att vi börjar kalla Valdemarsvik för en spökstad på sociala medier, det bidrar väl inte till något gott? Det kommer inte leda till en ökad turism, fler invånare eller för den delen fler evenemang eller näringsidkare. Och jag vet inte hur det är med er, men att jämföra Valdemarsvik med en spökstad, det är väl på tok för överdrivet?

Nej nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Nu behöver jag fokusera på annat och bli på bättre humör. Snart är det vår och tid för rabarberpaj. Och snart är det påsk! Så nu ska jag klippa ut påskharar ur färgglad kartong, trä pappersfjärilar på tråd och vika silkespapper till små blommor. Varför? Jo för att jag vägrar låta Valdemarsvik bli den där ”spökstaden”.

Det är vi, du och jag, som avgör vad vi vill att framtidens Valdemarsvik ska associeras med. Det är inte politikerna. Och för den delen, det är ju ”vi” som valt politikerna… Ut och var lite glad och positiv nu. Bitterhet är inte klädsamt.

/Viktor Lenper