Text & foto: Mimmi Malmström
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill. Det är början av en låt, visst kände ni redan till det. Men vet ni att när den skulle skrivas så frågade kompositören och textskrivaren vad låten skulle heta och då svarade de som beställt den att; ”Kalla den Änglamarken eller himlajorden om du vill”. Så kan det gå till när man döper något.
Vet ni vem som skrev då? Jo, Evert så klart. Här hemma hos mig gillar vi Evert. Vi trallar hans visor med de mest fantastiska texter, klämmer i och sjunger och tackar för de känslor hans texter tar fram. Fast vi lyssnar inte bara på Evert eller sjunger hans texter utan vi blandar upp det med Iron Maiden och Christer Sjögren.
Min Människa sa att det kallas allätare, men det vet jag inte om jag är. Jag gillar exempelvis inte spickeskinka så där jättemycket, men i det här fallet hade visst allätare ingenting med mat att göra. Ni är lite lustiga ni människor som jag sagt förut, kallar olika saker samma saker så man blir alldeles snurrig. Det har ju varit en sådan där melodifestival också, i Sverige. Det var för att Sverige vann hela tjottabaletten förra året sa Människan. Hon tittar inte så mycket på det. Förr, sa hon, när det bara var en tävling i Sverige och Anders Berglund dirigerade alla bidrag och inga bidrag var som en stor show med blinkande lampor och allsköns rekvisita, då brukade hon titta och heja på Björn Skifs när han var med. Egentligen är det ju melodin som ska tävla och inte artisten så för ännu längre sedan var det samma sångare eller sångerska som framförde alla bidrag i den svenska uttagningen. Jo då, det var bättre förr!
Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik… ”Jo god dag” (jag befinner mig i en snickeriaffär) ”Jag skulle vilja köpa en meter glädje.”
”Ursäkta, vad ville ni ha?”
”En meter glädje tack, jag ska bygga en listetta som kan slå världen över.”
”Ska den vara svensktillverkad?”
”Njae, ska den slå över större delen av världen så får den nog vara något kinesiskt träslag för det är väl det som flest människor i världen förstår… Kanske ett kinesiskt talgträd den är visst invasiv så den kommer bli en riktig plåga.”
Jag har ju testat att skriva bok och det gick väl ganska bra, böcker finns fortfarande att beställa, men ska jag ge mig på en annan karriär, en kommande musikkatt. Det pratas om den redan, den svenska musikkatten. Visserligen är jag halvnorsk och halv siberisk men jag bor ju här så jag får väl, när jag slagit igenom, räkna mig till den svenska musikkatten.
Har ni börjat planera inför sommaren ännu? Jag och Sören ska väl ut på en sådan där turné, sjunga min nya hit, byggd av talgträd. Jag tänkte att Sören kan vara min manager. Det är lite seg väg till den där sommaren i år, våren har varit och är lite lustig. Det är badväder ena dagen och skidåkning dagen efter, det kallades aprilväder sa Människan men det verkar kunna förekomma i andra månader också.
För att återknyta till den där Herr Taube, Evert alltså, som jag började skriva om så har han en mycket konstig strof i en av sina texter som jag inte riktigt förstår. Den går så här; ”Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen. Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.” Men hallå, det heter tass!
Nu ska jag ut och komponera en sommarsång, kanske ses vi på en allsångsscen i sommar!
/Blomgren
